Dagen började tidigt för mig, upp med tuppen och göra sig i ordning för ett sjukt viktigt möte med avdelningschefen för Urologavdelningen. Det kändes som att det gick bra för mig, lyckades sälja mig själv bra. Men man vet ju aldrig, det kan alltid finnas någon som har mer erfarenhet än mig. Känns dock bra när man har gjort sitt bästa, jag kan ju inte få mer erfarenhet än den jag har för tillfället. Så nu håller jag tummarna till nästa vecka, för någon gång under nästa vecka får jag beskedet. Tiden kommer att gå så långsamt...

Nu vet jag inte alls vad jag ska sysselsätta mig med.. kanske vore något att packa väskan med kläder så man är förberedd för morgondagen. Kvällen är inte planerad än, det finns inte så mycket att göra och jag kan inte alls komma på något just nu. Men det dyker säkert upp något. Hösten kan vara hemskt tråkig när mörkret faller och man inte har någon nära sig. Men mitt mål står kvar och nästa vecka vet jag att jag kommer att ha fullt upp med innebandyn, hela min själ kommer att läggas ner på innebandyn. Allt för att stå seriepremiären. Sen får jag sätta upp ett nytt mål, men jag ska först nå söndagens match. "En tusenmilafärd börjar med det första steget och kan bara genomföras med ett steg i taget."