Det va väldigt skönt att få komma hem igår, jag och Frida blev hämtade av mamma och eftersom ingen av oss hade ätit något på väldigt länge så stannade vi på Frasses och mamma bjöd oss på mat! Sen for vi hem till mig och kollade på Sunes Sommar! Väldigt roligt iaf. Sen gick vi till David och tog ut Tapio så han kunde få springa av sig lite innan de va dags att sova. Det fungerade bara bra för Frida att gå ut och gå med honom eftersom hon hade sin laserpekare med sig, Tapio är som en katt. Han sprang efter laserstrålen hur länge som helst. Han är så otroligt söt! Jag somnade efter att jag hade fått fixa till mina kuddar ett par gånger, jag kunde bara ligga på rygg inatt, jag vaknade varje gång som jag rörde mig lite för att det gjorde ont i nacken. Men Det känns så bra att både jag och Frida klarade oss så bra igår! Jag tror att det beror på hur bra Frida hanterade krocken, hon släppte inte bara allt och skrek utan hon hann flytta foten från gasen till bromsen och hon höll en stadig kurs med ratten. Vem vet vad som hade kunnat hända om hon hade släppt ratten?! Så jag tackar dig FRIDA! Jag kommer alltid att våga åka bil med dig! Idag blir det bara en lugn dag, jag ska försöka gå ut och gå lite så jag inte blir allt för stel och så, men jag ska klä på mig ordentligt så jag kan behålla värmen runt nacken. Just nu sitter jag med min vetepåse på nacken, den är varmoch skön, det känns som om allt släpper för ett tag. Tyvärr så kommer ju smärtan tillbaka efter ett tag, men det går att genomlida! Vi överlevede ju trots allt och det är de som ärdet viktigaste!

Frida du betyder allt för mig! Tack för att du finns!